heyheyuk

..kommer jag få finbesök! Jojo och Lotta kommer hela vägen från Kalmar för skratt, London och shopping. Precis vad jag behöver nu, lättja. Skolan är om jag ska vara helt ärlig lite to much. Jag kan tänka mig att det är ett normalt arbetslass om man är här ifrån, men utan förförståelse för egentligen någonting måste jag jobba mycket hårdare än alla andra. Men det är bara att hugga i, för jag ger mig inte. Aldrig. 

Nu har jag ägnat hela dagen åt researching, researching och åter researching. Eat, en riktigt bra och nyttig snabbmatskedja här i England är vad som ska dissekeras, analyseras och kladdas ner på papper om härnäst. Till min stora förvåning och glädje är det Pentagram som står för Eat.'s grafiska profil. Sedan Hjelte introducerade oss i ettan har dom suttit på en liten pidestal. Men nu är jag trött och definitivt värd min vila. Soups, sandwiches och branding strategy's snurrar runt i huvudet, jag tror man tillslut kommer till ett stopp. När inget annat än Elle, Bon och möjligtvis lite godis makes sense. Japp, en Silverstedt kommer serverad. Det börjar smyga sig på mer och mer vilket faktiskt gör mig glad. Jag ser det som ett tecken på en efterlängtad språkkonvertering. Med det ber jag om ursäkt för min femåringsgrammatik och lustiga särstavningar och stänger kontoret för idag. 

Möss är söta. Dom är söta i Askungen. I berättelsen om musen i mammas källare. När man ser dom på en promenad runt strömmen. När en katt leker med en så den skriker hjärtskärande ända tills man räddar den. Möss är inte söta när de är det första du ser på morgonen. Yrvaken öppnade jag dörren till vardagsrummet på vägen till köket. Hopp hopp hopp hoppade den lilla musen rätt över golvet. Jag frös till is. Tänkte att jag skulle gå tillbaka upp till mitt rum, packa väskan och åka hem. Men så tänkte jag igen, hörde magen kurra och kände blåsan trycka på. Naturens lag tog över och jag mailade Martyn the landlord. När jag kom hem idag hade en exterminator varit här och alla flickor hade fått varsin musgiftslåda. Martyn och Leanne jobbar fort, det gillar jag. Just det, jag klippte mig också. Äntligen.

 

 

Ja ni får helt enkelt tänka er två bilder på mig i min nya frilla; den ena med en tokig min, den andra lite nöjd bara. 

Blogg. se är skit. Ha!

 

Jag skulle ha tagit med mig kameran igår. Människorna jag träffade på någons husfest var den ultimata sneakpeaken av fashionfolket på min skola. Unga, ytliga, paljettprydda, översminkade, kindpussande och gay (eller bara en image?). Faschinerande. Alla vill synas, bli något och framförallt passa in genom att sticka ut. Det är sådana kvällar jag är glad över det faktum att jag är 24. Inte 20. Och detta kindpussande. Svensk som man är sträcker man fram handen och hälsar med ett halvstelt leende. Här är det inte nog, rätt vad det är har din nya vän sträckt sig fram och placerat en blöt på kinden. 'How aaaaare you' har jag nu förstått att man inte ska svara på, bara repetera. Det var en rolig kväll.

 

 

 

Idag är det fredag och inget uni. Jag tänkte dock viga helgen till att kicka igång projektet. Få en flygande start. Efter briefen igår har jag en massa tankar och idéer som måste sättas på pränt innan de försvinner. Och hur gör man det på bästa sätt? Workbook. Oh yes, they have it here to. Men det verkar vara en mildare variant. De kallar den kort och gott; sketchbook. 

Idag har jag lärt mig varför Scream är postmodernistisk, hur man kommer in på mitt UCAkonto och att hur bra man än har det så kan man ändå längta hem. Nu är klockan 19.30 och min energi är slut. God natt.

 

Det har blivit mycket skola på sista tiden. Självklart, allt är nytt och mycket ska greppas men nu behöver jag andas. I kväll vankas det öl på Golden Lion. Cheers!

På tisdag ska vi på studiebesök. Närmare bestämt till Foxkalomaski, brandingagency i London. Det ska bli spännande men jag måste säga att jag börjar tröttna på all marketing och branding, ge mig design! När kommer den biten? Jag vill göra. Hur som haver gick det helt ok på min presentation idag. Jag läste knappt innantill och Jane sa "Good" när jag var klar. Och så måste jag skryta lite. På förra redovisningen, den om vodkan, såg de flesta powerpointarna ut som om de var gjorda av...folk som inte läser design. Idag såg de flesta ut som min. Slut på skrytandet. Nu ska jag ta mig en riktigt god kaffe och fundera på ett företag som skulle kunna göra den här rapportskrivningsuppgiften rolig. Några förslag?

Om man siktar mot stjärnorna når man oftast trädtopparna. Briefen är inskickad. Nu är det bara att vänta. Luggen är fortfarande lång men idag regnar det och paraplyet är utlånat så det blir inget klippande. Synd. Oh well, jag antar att jag skulle kunna bläddra bort några timmar i mina nya fina böcker eller titta på film. Jag gillar regn. Dripp dropp.

Så beskrev Sam kaffekedjans plötsliga nedgång. Sedan slutet av 2008 har varumärket tappat 69% av sin vinst, 900 butiker världen över har lagts ner och ca 7000 jobb har försvunnit. Jag hade ingen aning. Fortfarande lite småkär och naivt övertygad om att det kan vara jordens godaste kaffe förvånades jag över Sams liknelse.  Detta var en del av briefen till vårt stora projekt; Rebranding Starbucks. Historien bakom kedjans framgång är imponerande. Hela varumärket är byggt på word-of-mouth. Istället för att annonsera delades gratis kaffe ut till snygga människor. Snygga människor arbetade bakom disken och snygga människor fungerade som annonspelare för Starbucks. Alla ville vara snygga. När Sam jobbade på Vouge kallades hissen upp till hans våning för ”heaven” för att den var full av modeller och fashionfolk. Snygga människor, som alla hade en mugg Starbucks i handen. Briljant säger jag. Nu ska jag bara komma på en idé som knäcker den. Tillbaka till min research.

Jag hittade skorna! Självklart var det gamla goa topshop som kirrade biffen. Det finns nämligen en liten OFFICEbutik inne på deras skoavdelning. Så inte nog med att jag fick det sista paret, till 10% studentrabatt dessutom. Gött. Annars var det en bra dag i London, ganska kort men fylld med bara det bästa. Topshop, Soho, bookshop och dagens pärla; en liten marockansk restaurang på en liten gata mitt inne i Sohosmeten. Där var stämningen varm, maten god och vinet billigt. Som grädde på moset började trummor ljuda strax efter maten och rätt vad det var stod en magdansös och vajade i ett hörn. Vacker som en nymf flöt hon omkring i salen tills varje bord fått ett litet höftvick. När trummorna tystnade åkte vi hem. Nu ska det sovas. Imorgon ska det pluggas. Det ska pluggas. Det ska pluggas.

 

Idag har jag dealat med mig själv. Ni vet med det dåliga samvetet man har för att man borde göra så mycket men inte riktigt får tummen ur. Idag har jag inte varit bakis, snarare slöis. Jag orkar inte. Jag orkar inte läsa bok och skriva brief.  Jag orkar verkligen inte göra research och ännu mindre gå ut ikväll. Så, därför stannar jag hemma för att "plugga". Dealen fick bli att det var okej att slösurfa bort en hel dag för att sedan avsluta den med "Pulp Fiction". Ja, det är ju plugg till postmodernismen. Så, nu blir det film. Hard studying eller hardly studying, det är frågan. 

 

Sa Steve om min Stella på vägen till Beas hus. So? Sa jag. Det är det närmaste jag kommit en riktig Chav. Själv var jag mest glad att ingen tyckte om det för då behövde jag inte dela med mig som stackars Emma. Det blev en bra kväll. Och sen. Vid halv elva möttes vi upp och gick till 'the old postoffice'. Där drack vi pitchers och tittade på människor som skulle platsa i idols tidigare avsnitt, ni vet de där som sjunger falsk men vägrar inse, de bra avsnitten. Det var kul. Precis sådant som gör mig lite extra glad. När drickat var slut och det sista skrattet var skrattat gick vi till Enigma. Där dansade vi i ett svettigt litet rum som sjöng på sista versen, drack billig öl och blev bestulen på en jacka. Bra kväll, men idag är jag lite trötter, som sig bör. Nu ska det handlas och ätas mat. Mat. Mat.

...sa Sam, Dan räckte upp handen och sa "Good pronunciation". Thank you, thank you sa jag och klickade ner den sista powepointrutan, redovisningen var över. Pjuuuuuuuuuu. Det började skakigt, nästan lite tal-i-c-trappan-skakigt, men jag redde ut det, lugnade ner mig och läste så klart en del innantill, men inte allt och det är ett stort steg. Nu finns det inget jag inte klarar. Och det var really good design, i jämförelse med resten av flod och horungeentusiasterna i klassen (mamma,pappa; horunge är en term som används i typografi, det är alltså inga fula ord jag skriver) är jag ett proffs. De har visst inte fått någon typografiundervisning alls under det första året. Sam blev helt förskräckt och har nu lagt in extra undervisning i ämnet. Jag känner mig lite elak men jag mår ändå rätt gött av att veta att jag ligger före. Jag kan andas ut.