Pineapple juice
Postmodernism uppsatts. Nu är det dags att få tummen ur. När jag börjar jobba på riktigt ska jag hålla mig långt borta från allt vad dokumentation och akademiskt skrivande heter. Bara göra fina saker. Kan man det? Jag har dock försökt göra det bästa av situationen; en kopp lakritste och ett muji-gott-doftande-ljus samt en brummande tvättmaskin. Dö ångest, dö.
Innan dess fipplade (se: photoshopade) jag till lite bilder från helgen. En julmarknad, ett Café Rouge och en spetsprytt konstmuséum knöt ihop vårt första år.
Ett underbart år.
Pepp
Tillbaka i Rochester efter en riktigt bra helg, och lite pepp faktiskt. Pepp utblandat med ett stänk vemod. Det är inte långt kvar nu. Snart ska julen hem och firas och sen är det bara några korta veckor kvar i England. Men pepp för att briefen för nästa projekt gick av stapeln i torsdags. Editorial. Magasin, äääääääntligen! Kan man få bättre lärare till en sådan uppgift? Sam och Grant som båda har styrt skutan på flådiga glossmagasin. Uppgiften består av hälften hälften analys och remake. Bilden är till Tilla, en del av min första version av Starbucks: koppar och kokbok. Den tillsammans med ytterligare en version liggen inplastad på Sams kontor, den tredje ska jag börja skissa på i kväll. Jag kan inte sluta. Kaffe kaffe kaffe.
Done done and done.
Nästan korkat överambitiöst gick jag hem efter min "final presentation" och gjorde mer. Mer Starbucks. Nytt, ny planta, illustrerad kaffeplanta, nya annonser, ny bok och en ny kopp. Inte för att någon sa åt mig, tvärtom det var bra, det funkade, Sam ville ha en kopia till hans privata samling studentarbeten och Ian tyckte bara att det behövdes en punkt och fler moodboardsbilder till min final hand in. Men ändå. Så, efter hårt slit och en massa illustratordokument senare lämnade jag in det slutgiltiga Starbucksprojektet i morse. Mitt liv är tillbaka. Sen dess har jag städat mitt rum, lagat mat, packat väskan och målat naglarna. Det vankas årsdag i Nottingham...
Åh.
Rochester, charming isn't it?
Det finns inget att skriva om, för jag gör inget annat än pluggar, pluggar, pluggar, äter, pluggar, pluggar, pluggar och sover för tillfället. Jag har dock ett mål i sikte, den 24:e är Starbucksprojektet och Eat.rapporten redovisat, inlämnat och klart. Då är det dags att sätta igång med Postmodernismuppsattsen. När den är klar och inlämnad den 11:e december får jag äntligen mitt liv tillbaka. Hoppas jag. Åh, är det såhär det ska vara resten av livet? I sånt fall vill jag hellre jobba på fiket.
Här kommer en lista på lyx jag inte hinner unna mej just nu:
Städa mitt rum
Gå ut och gå
Titta på TV
Träffa mina utbytesstudentvänner och dricka en massa billig öl med dom
Illustrera
Ta tag i att färga mitt hår
Handla mat på Sainsbury's (det ligger för långt bort och har bästa mat)
Läsa svenska Elle och Bon som mamma skickat
Åh. Livet, jag saknar dej.
Eat.
Har officiellt ätit upp hela min helg. Jag har nu vigt både hela min lördag och hela min söndag åt rapportskrivande, mörka ringar under ögonen samt hinkvis med snabbkaffe. Pluggvågen fortsätter här uppe på övervåningen. Tamaras symaskin surrar dygnet runt och lilla fröken har glidit runt i morgonrock hela helgen. What's the point of getting dressed? Sa hon trött när jag kommenterade faktumet. Två timmars sömn hade hon unnat sig i natt. Imorgon ska jag gå till skolan och låna lite smarta referensböcker som jag kan pussla in i min lilla text, renskriva och layouta och voila! ångesten är borta. Känner jag mig själv så kanske det inte flyter på riktigt så smidigt men siktar man på trädtopparna.. Nu tar jag söndag!
I give you..
.. min absolut största fobi; hajar. En gång försökte jag konfrontera min rädsla. Under en semester i Thailand tog jag ett dopp med helt ofarliga (för människor) blacktip's. Vid första åsynen av en mörk ålande skugga panikskvättsimmade jag tillbaka till båten, tjippade efter andan och drog på mig en stor orange flytväst och hoppade i igen. Nej inte så smart kanske, rädslan försvann inte och jag jag är fortfarande Jaws-skadad.
892..
.. slutade ordräknaren på i Word. 892 ord av 2000, jag kan känna mig stolt och ta Lördagskväll, äntligen. Kycklinggryta och horisontalläge väntar.
Kartoffel
Gårdagen bjöd på festligheter. Debbie agerade värdinna och bjöd på tyska delikatesser som hon fått i en låda från sin mutti samma dag. Efter korvsoppa, potatispasta och potatispastalasagne, mycket vin och mycket skratt styrde vi näsan mot Tap. Där tog festen slut. Vi och de tiotal andra som vågat sig dit så tidigt på kvällen dansade lite halvhjärtat till 80-talshits blandat med hiphop (?) tills humöret sjönk ner i klackhöjd. När de andra fortsatte dricka till den grad att "Miss Jackson" faktiskt blev go att köra bootiedans till, nyktrade jag till ordentligt. Tog en taxi hem och slumrade innan klockan slagit ett. Stolthet. Idag vaknade jag med en värmande sol i mitt ansikte och ett riktigt gott humör. Dagen känns lovande, den är vigd till att plugga bort en massa ångest jag ådragit mig de senaste veckorna. Idag ska jag ta tag i ett "snart ska jag komma igång" projekt. Målet är att känna samma stolthet när dagen är över som igår. Wish me luck.
Jojo & Lotta
Mina vänner är de bästa. Två av dem är lite extra härliga. Av dessa tu får man skratt, avkoppling, godis, mer skratt, vin, vin, vin, vardagslyx och lååååånga promenader. Jojo och Lotta har nu återvänt hem till Svedala men jag lever fortfarande på energin godbitarna gav mig. Tillsammans fick vi se Peter André, Londons julbelysning tändas, promotion för Jim Carreys nya film, Harrods chokladavdelning, mycket härlig mat som intogs och en tripp till Rochester och dess pubkultur. Tack mina härliga vänner, jag längtar redan så otroligt mycket efter er. Nu äter jag gott & blandat och laddar mentalt för något slags bonfire-event som ska gå av stapeln vid universitetet i kväll. Adios Amigos.
Fort Pitt
En liten men ack så vacker rosegarden intill skolan. I like. A lot.
'Do you have any tickets left for Michael nine o clock?' Loads.
I helgen såg vi den sista snutten av Jacko's liv, dinerade i en kyrka, åt alldeles för mycket choklad och blev lite på lyset. Det där med lyset var kanske den bästa delen. Vi barhoppade och berättade hemlisar under infravärmens röda ljus. Underbart. Som grädde såddes ett frö som blev till en planta. En planta som antagligen kommer bära hela mitt Starbucksprojekt. Det finns få saker som slår det ljuset
"Quick, cheap, good; pick two"
Nottingham
Fortfarande helt swomped i skoljobb tar jag en välbehövd paus. Nästa tåg till Nottingham sitter jag på. Det är mycket kul som händer nu. 1. jag åker till Nottingham 2. Jojo och Lotta kommer över på måndag, Hurra! Det ska jag fira med att växla Se&Hör läsning med logotypedesigning hela vägen till Sherwoodskogen.
Och just det, idag hade vi en gärsföreläsning igen, Grant Turner. AD och fotograf. Vet ni vad en fotograf får betalt för reklamjobb? Ptja... en sissodär 600 pund i runda slängar. Per dag. Galet. Något mer som är galet är att jag inte fånler längre, jag börjar vänja mig vid alla dessa fancy människor. Dumt. Ytterligare en galen grej är att jag tror jag har köpt plumping lipgloss, läpparna sticker och är misstänksamt kalla. Hej så länge!
Next tuesday..
..kommer jag få finbesök! Jojo och Lotta kommer hela vägen från Kalmar för skratt, London och shopping. Precis vad jag behöver nu, lättja. Skolan är om jag ska vara helt ärlig lite to much. Jag kan tänka mig att det är ett normalt arbetslass om man är här ifrån, men utan förförståelse för egentligen någonting måste jag jobba mycket hårdare än alla andra. Men det är bara att hugga i, för jag ger mig inte. Aldrig.
Absolut
Igår var jag bakis. Hela dagen. Jag ska aldrig aldrig aldrig mer dricka vodka. Idag är det en ny dag, ett nytt liv och samma gamla projekt. Godmorgon.
Eat.
Nu har jag ägnat hela dagen åt researching, researching och åter researching. Eat, en riktigt bra och nyttig snabbmatskedja här i England är vad som ska dissekeras, analyseras och kladdas ner på papper om härnäst. Till min stora förvåning och glädje är det Pentagram som står för Eat.'s grafiska profil. Sedan Hjelte introducerade oss i ettan har dom suttit på en liten pidestal. Men nu är jag trött och definitivt värd min vila. Soups, sandwiches och branding strategy's snurrar runt i huvudet, jag tror man tillslut kommer till ett stopp. När inget annat än Elle, Bon och möjligtvis lite godis makes sense. Japp, en Silverstedt kommer serverad. Det börjar smyga sig på mer och mer vilket faktiskt gör mig glad. Jag ser det som ett tecken på en efterlängtad språkkonvertering. Med det ber jag om ursäkt för min femåringsgrammatik och lustiga särstavningar och stänger kontoret för idag.
See you later.
