heyheyuk

Vodka vodka vodka. Aldrig har jag varit så sugen på att verkligen ta mig ett järn. Någon sa att det skulle vara lite slappt och gött o plugg utomlands. Fel säger jag. Idag fick jag reda på mitt arbetslass fram till november. En essay på 2000 ord om postmodernism (valfritt ämne. tack.), en undersökning i ämnet  branding innovation, även här ska den netta summan av 2000 ord plitas ner i form av en rapport, och just det! Vi har ju ett projekt också, och tasks (nej det är inte så roligt som det stavas) varje vecka. Efter varje lektion. Tur att jag hann till London ett par gånger innan skolan drog igång iaf. Där fick jag för att jag var "sugen på att komma igång". Nu ska jag fortsätta powerpointa tills ögonen slår ihop. Gd nite!

Jag har mitt livs bästa schema. Jag går i skolan tisdag till torsdag. Inte en dag till. Fram till början av december. Tisdag till onsdag 10-13 och heldag på torsdag. Underbart. Nu är det hög tid att krypa upp ur morgonslummern och koka lite gröt för nu är det tisdag och klockan är 8.00 här. God morgon.

Det blev precis så bra som man tänker sig att en weekend ska vara. Hotellet, som vi efter grov beslutsångest valde i sista minuten blev helt perfekt. Inte för dyrt och väl placerat i fancy Kennsington. Vita lakan, sänggavel, ingen minibar men helkaklat badrum och vattenkokare, lyx. Vi hann med en hel del, Soho, Oxfoord Street, STOMP, Sightseeing och massor god mat och vin. Jag vet att jag sagt det förut men jag säger det igen; London är underbart. Vi tog hur mycket bilder som helst. Dessa kommer få ett eget litet inlägg till kvällen. Nu har jag en redovisning att göra mig redo inför. Skål!

Det är inte lätt att hitta sig ett ordentligt hotell i London utan att behöva hosta upp en förmögenhet. Vita lakan, hög panelgavel och minibar, är det så mycket begärt? Smakar det så kostar det uppenbarligen. Men jag försöker. För snart är det dags. I morgon vankas det finbesök och tills dess vill jag att allt ska vara fixat. På fredag sticker jag och Mattias på en weekend till London. Bara det finaste är fint nog.  

 

Homedelivery. Jag tycker det är lyx. Här är det ett sätt att spara pengar. Att inte plocka på sig en massa extra i mataffären. Det är lätt att göra här. Marknadsföringsstrategin i Storbritanninen går främst ut på att övertyga kunden om att spara pengar genom att spendera pengar; "Buy 20, save £5". Behöver jag ens nämna att jag går på det? I onsdags fick jag och Tamara vårt första homedelivery från TESCO. För £3 kom en pratglad och trevlig karl som tyckte att jag pratade bra engelska ( det bästa med hela grejen) hem till oss och lassade in en massa gott. Hur smidigt som helst. Det kan bli en vana.

 

Den här dagen slutade så bra som den bara kan. Klarrrt och betarrt. På onsdag får jag finbesök.

Riktigt fint.

Första gången jag stötte på honom var på Urban Outfitters rea i Stockholm. Mattias hade hittat en diktbok full av illustrationer signerade Robert Ryan. Den var så fin. Vacker, levande och känslosam. Kungen av Illustrerad typografi. Jag stod länge och bläddrade men gick istället hem med polaroidboken som jag tittat i en gång sen inköpet. Dumt. I veckan dök han upp igen, på brittiska ELLEs omslag. Den här gången klippte jag till.

Utbudet på UCCAs bibliotek skiljer sig lite från studentbibblans. Lite.

 

Vilken dag. Fort gick den o knappt någe fick jag med mig hem. Jodå, några små skönheter tog tåget med mig hem till Ghettot, för jag börjar tro att det kan vara ett sådant jag bor i. Tanken väcktes när Tamara  och Becca sa att jag inte skulle ha ögonkontakt med någon efter skymning, samt "always carry some sort of protection".  Bra att veta.

 

Nu till något betydligt mer läskande och dagens höjdpunkt; Topshop. 

Jag har alltid gillat kedjan skarp men deras butik, eller ska jag säga kungarike på Oxford Street är min våta dröm. Fyra enorma våningar; killar, tjejer, acessoarer och skor, Perfekt. Men härligheten slutar inte där. På skoavdelningen har dom även ett café/restaurang som serverar supergod säsongsbetonad mat som inte är friterad, yey!  Ställ in en säng och jag flyttar in. 

 

Imorgon ska jag till skolan och greja med datakonto och få undervisning i hur man använder ett bibliotek. Låter som ännu en hård dag.

 

Nu är jag här. Något som känts så långt borta så länge infann sig till slut. Jag har landat i Rochester. En vecka har gått sen jag och mamma entrade det gamla huset på Cecil Road. Då var jag mest rädd, skeptisk och omtumlad. Det lilla lilla rummet precis uppför trappen var mitt. Allt som kunde kallas inredning var en glödlampa som hängde naken i taket, ett litet skrivbord, en ranglig träsäng och en linnegarderob. Och just det, heltäckningsmattan så klart. Men efter några dagars shoppande och pyntande blev det faktiskt riktigt cosy. Men ensamt. 

 

Efter några dagar flyttade Tamara in. En av mina roomies. En glad, artig och otroligt söt tjej som läser andra året på fashionmanagement. Med en gång kändes huset mer hemtrevligt. Dagen efter att Tamara flyttade in började jag skolan. Trodde jag. Det visade sig att jag och resten av skolans utbytesstudenter bara hade en form av registrering och engelskatest. Min riktiga skola börjar nästa onsdag. Segt. Men jag fick i alla fall träffa min lärare; Sam. Han verkar riktigt bra. Motiverad och färsk ifrån branschen men ett imponerande cv. Han har arbetat som AD på en massa fancy-tidningar så det ska bli riktigt kul att sätta igång.

 

Efter skolan åkte mamma och jag in till London över helgen. Vi bodde på finhotell, åt gott och shoppade tills orden tog slut och tunnelseendet tog över. Det lilla jag sett av London är fantastiskt. En stor, snabb och otroligt artig stad som har absolut allt du kan tänkas vilja ha/se/uppleva/äta. I söndags åkte mamma hem. Efter en tår på perrongen återvände jag till Rochester. Semestern med mamma är över och nu börjar allvaret. 

 

This is England.