Pepp
Done done and done.
Nästan korkat överambitiöst gick jag hem efter min "final presentation" och gjorde mer. Mer Starbucks. Nytt, ny planta, illustrerad kaffeplanta, nya annonser, ny bok och en ny kopp. Inte för att någon sa åt mig, tvärtom det var bra, det funkade, Sam ville ha en kopia till hans privata samling studentarbeten och Ian tyckte bara att det behövdes en punkt och fler moodboardsbilder till min final hand in. Men ändå. Så, efter hårt slit och en massa illustratordokument senare lämnade jag in det slutgiltiga Starbucksprojektet i morse. Mitt liv är tillbaka. Sen dess har jag städat mitt rum, lagat mat, packat väskan och målat naglarna. Det vankas årsdag i Nottingham...
Åh.
Rochester, charming isn't it?
Det finns inget att skriva om, för jag gör inget annat än pluggar, pluggar, pluggar, äter, pluggar, pluggar, pluggar och sover för tillfället. Jag har dock ett mål i sikte, den 24:e är Starbucksprojektet och Eat.rapporten redovisat, inlämnat och klart. Då är det dags att sätta igång med Postmodernismuppsattsen. När den är klar och inlämnad den 11:e december får jag äntligen mitt liv tillbaka. Hoppas jag. Åh, är det såhär det ska vara resten av livet? I sånt fall vill jag hellre jobba på fiket.
Här kommer en lista på lyx jag inte hinner unna mej just nu:
Städa mitt rum
Gå ut och gå
Titta på TV
Träffa mina utbytesstudentvänner och dricka en massa billig öl med dom
Illustrera
Ta tag i att färga mitt hår
Handla mat på Sainsbury's (det ligger för långt bort och har bästa mat)
Läsa svenska Elle och Bon som mamma skickat
Åh. Livet, jag saknar dej.
Eat.
Har officiellt ätit upp hela min helg. Jag har nu vigt både hela min lördag och hela min söndag åt rapportskrivande, mörka ringar under ögonen samt hinkvis med snabbkaffe. Pluggvågen fortsätter här uppe på övervåningen. Tamaras symaskin surrar dygnet runt och lilla fröken har glidit runt i morgonrock hela helgen. What's the point of getting dressed? Sa hon trött när jag kommenterade faktumet. Två timmars sömn hade hon unnat sig i natt. Imorgon ska jag gå till skolan och låna lite smarta referensböcker som jag kan pussla in i min lilla text, renskriva och layouta och voila! ångesten är borta. Känner jag mig själv så kanske det inte flyter på riktigt så smidigt men siktar man på trädtopparna.. Nu tar jag söndag!
I give you..
.. min absolut största fobi; hajar. En gång försökte jag konfrontera min rädsla. Under en semester i Thailand tog jag ett dopp med helt ofarliga (för människor) blacktip's. Vid första åsynen av en mörk ålande skugga panikskvättsimmade jag tillbaka till båten, tjippade efter andan och drog på mig en stor orange flytväst och hoppade i igen. Nej inte så smart kanske, rädslan försvann inte och jag jag är fortfarande Jaws-skadad.
892..
Kartoffel
Gårdagen bjöd på festligheter. Debbie agerade värdinna och bjöd på tyska delikatesser som hon fått i en låda från sin mutti samma dag. Efter korvsoppa, potatispasta och potatispastalasagne, mycket vin och mycket skratt styrde vi näsan mot Tap. Där tog festen slut. Vi och de tiotal andra som vågat sig dit så tidigt på kvällen dansade lite halvhjärtat till 80-talshits blandat med hiphop (?) tills humöret sjönk ner i klackhöjd. När de andra fortsatte dricka till den grad att "Miss Jackson" faktiskt blev go att köra bootiedans till, nyktrade jag till ordentligt. Tog en taxi hem och slumrade innan klockan slagit ett. Stolthet. Idag vaknade jag med en värmande sol i mitt ansikte och ett riktigt gott humör. Dagen känns lovande, den är vigd till att plugga bort en massa ångest jag ådragit mig de senaste veckorna. Idag ska jag ta tag i ett "snart ska jag komma igång" projekt. Målet är att känna samma stolthet när dagen är över som igår. Wish me luck.
Jojo & Lotta
Fort Pitt
En liten men ack så vacker rosegarden intill skolan. I like. A lot.
'Do you have any tickets left for Michael nine o clock?' Loads.
I helgen såg vi den sista snutten av Jacko's liv, dinerade i en kyrka, åt alldeles för mycket choklad och blev lite på lyset. Det där med lyset var kanske den bästa delen. Vi barhoppade och berättade hemlisar under infravärmens röda ljus. Underbart. Som grädde såddes ett frö som blev till en planta. En planta som antagligen kommer bära hela mitt Starbucksprojekt. Det finns få saker som slår det ljuset
